GRAVA SOCKEN
Grava socken är belägen på ömse sidor om Klarälvens nedre lopp omedelbart norr om karlstad. Förutom till staden gränsar socknen i väster till Nors socken och kommun, i norr till Stora Kils socken och kommun och Forshaga köping samt i öster till Alsters socken i Nyeds storkommun.
Grava ingår i Karlstads härad och mellansyssles domsaga. Från att tidigare ha varit betydligt större till ytvidden förlorade Grava 1934 samhällena Råtorp och Färjestad till Karlstad samt 1944 det redan 1907 bildade municipalsamhället Forshaga, som ombildades till köping.
Under 1300-talet ingick Grava i ett "Eluahärad", vilket omnämnes i Västgötalagen. När under nästa århundrade häradet ombildades och fick namnet Kils härad, synes Grava ha blivit en av häradets socknar. År 1426 hölls i Ängebäck Kil häradsting. Karlstads tingslag avskildes 1664 från kils härad och erhöll 1882 namnet Karlstads härad.
I kyrkligt hänseende utgör Grava eget pastorat. Redan 1919 avskildes Forshaga kapellförsamling från Grava för att bilda eget pastorat.
Grava socken har en areal av 11653 hektar varav 3606 åkermark, 628 vattenområde och övrigt skogs- och mossmark. Det dominerande vattendraget är sjävfallet Klarälven, som på båda sidor omges av socknen. Bebyggelsen är ursprungligen karaktäristisk jordbruksbygd med mangårdsbyggnader från 1800-talet ordnade i avgränsade byar. Byggnadsskicket står i dag under stark påverkan av samhällets strukturförvandling mot centrumbildning och villabebyggelse. Vi återkommer till detta. Man kan lägga märke till en jämförelsevis osedvanligt stor andel hemman, som härrör från krono-och frälsehemman eller säterier (46,3%). Under dessa lydde ett stort antal torp, varav Hembygdscirkeln identifierat inte mindre än 29 torp eller byggnadsminnen.
Emanuel Ekman: Vämland i Sitt Ämne och I Sin Upodling "Grafwa socken består således efter jordboken af 3 Säterier, 8 1/2, Krono , 8 Frälse och 22 Skattehemman. Summa hela hemman 41 1/2
Begreppsförklaringar
Mantal: ett mantal säges vara ett hemman som med hänsyn till bördighet och areal beräknas ge en avkatning så stor att en familj kan klara sitt uppehälle. Beskattningen beräknas på detta underlag. Gården kunde även vara en avstyckning från ett större skattehemman. Om gårdens bärkraft beräknats till 1/8 mantal, det kunde vara ett torp, som då hade att betala skatt motsvarande 1/8 mantal
Kronohemman:ett hemman på jord,som äges av kronan och som innehades av en enskild person med åborätt. Innehavaren av ett sådant hemman, kronobonden, var att betrakta som brukare av densamma och hade skyldighet till nybyggnad och underhåll. Numera har de som innehaft fastighet under stadgad åborätt fått överta denna med full äganderätt.
(Kiärne, Almar, Wästra Tolerud, Bon, Stora Wänsberg, Solberg, Östra Stodene, Toleruds torp, Wästra torp, Trollbäcken, Gierstan, Åtorp)
Åborätt är en ålderdomlig form av ständig besittningsrätt till hemman och fastigheter av krononatur. Åborätten är ärftlig enligt regler av fideikomisskaraktär.
Frälsehemman:Ett hemman som genom frihet från grundskatt intog en särställning. Frälsehemmanet brukades av en frälsebonde och var underordnat ett frälsegods, som ägde arrenderätt över hemmanet. Frälsehemman indelas i olika grader. Hemman som låg i samma socken som frälsegodset kallades insocknes frälse och resterande hemman för utsocknes frälse.
(Norra Wåle, Norra Hertsöga, Engebeck, Östra Torp, Sanna, Södra Grafwa, Skåre, Brynge-fiorden, Hult, Hållberg, Rudsberg, Titterta)
Säteri, sätesgård: ursprungligen en lantegendom, ägd och bebodd av en frälseman och kopplad till dennes adelsprevilegier. När dessa upphörde användes beteckningen ofta på äldre, större lantgårdar.
(Ilandaholm)
Skattehemman: redan under tidig medeltid skattelade kronan (staten) den jord bönderna odlat upp och vilken de betraktade som sin egendom. Jordbruksfastigheterna på sådan jord kallades skattehemman.
Namnet Grava
Namnet skrevs 1359 Grawu och kommer från en gård vid kyrkan. Namnet kan komma från ett äldre namn på Gravån, Grava, 'gräva' med syftning på åns nedskurna lopp. Alternativt kan manet innehålla grava, 'nedskärning' syftande på ett terrängavsnitt eller (fångst)grop.
Källa: Wikipedia
Ort- och gårdsnamn i Grava
Bengt Karlsson. Grava i Ord och bild nr 3
Nedan följer en krönika över orts- och gårdsnamn i Grava, sammanställd och berättad av prosten Arne Berglund , kyrkoherde i Grava åren 1969 till 1989. Väl bevandrad i bygden och med stort intresse för Gravas historia, har han varit en intresseväckande och underhållande guide vid Hembygdsföreningens bussutflykter i den egna hembygdsmiljön . Bengt Karlsson
Varför heter det så? Av Arne Berglund
En bygds historia är som en vävnad. Många trådar har vävts in i den under årens lopp. En del av dessa trådar tänker man inte så ofta på. En av dem har att göra med namnet på en bygd. Det förefaller självklart, att socknar och byar och gårdar har ett namn. Men varför heter de som de gör? I regel går det att få svar på den frågan. På samma gång får man en glimt från tider som varit. Naturligtvis gäller det också om Grava. Det är inte svårt att från olika källor få fram när exempelvis ett hemmansnamn första gången användes i officiella sammanhang. Urkunder av olika slag ger dessa upplysningar. Ofta använd är Gustaf Vasas första jordebok från 1540. Det betyder emellertid inte att det är första gången namnet användes. Det kan vara åtskilligt äldre och har alldeles säkert i sig antydningar om varför det blev till. Personer, uppodling, naturförhållanden skymtar. På språkliga grunder kan man se kanske århundraden bortom den tidpunkt ett namn första gången fästs i skrift. Namnet Grava är ett exempel på det. Vi skall göra en vandring genom det område som i dag är Grava församling och se vad namnen vi möter har att säga oss om sitt ursprung.
Sockennamnet
Det är naturligt att börja med sockennamnet Grava. En av de första gångerna vi möter namnet är 1359. Det är fråga om en handling angående fiskerätt. Handlingen är bevittnad av “herr Olaf i Grawu”, alltså prästen i Grava. Att sockennamnet användes för att tala om var den som bevittnade hörde hemma visar, att Grava givetvis var känt. Den vanliga tolkningen av namnet är att det har att göra med en fördjupning av något slag i terrängen, bl. a. har en fångstgrop nämnts. En intressant tanke har ortnamnsforskaren Erland Rosell fört fram. Han menar, att namnet Grava troligen först användes om det vattendrag som i dag kallas Gravaån. Ån är ju på sina ställen onekligen en markant fördjupning i terrängen. Efterhand har i så fall namnet på ån kommit att överföras också till omgivningarna. Ån avvattnar i dag S. Hyn, och eftersom denna sjö är en av restsjöarna som blivit kvar vid landhöjningen efter istiden, kan man sluta sig till att namnet på fördjupningen också kommit att gälla den begynnande bebyggelsen. Kanske befinner vi oss då bort emot 1.000 år före det att namnet “Grawu” skrevs i fiskerättshandlingen. Så förenas seklerna i ett namn.
Almar
Det namn som först möter i urkunderna är Almar. År 1287 testamenterades hemmanet till Varnhems kloster av biskop Bengt i Linköping. Från början är namnet troligtvis sammansatt av “all” och “mar”, där “mar” i detta sammanhang torde ha att göra med “skogsmark”. Då kommer Almar att betyda “allmänningsskog”. Själva namnet synes vara av fornsvensk härkomst. Det tyder på att det fanns långt innan det fästes i skrift.
Namn på -rud
Inledningsvis nämndes att namnet på ett hemman kan föra oss tillbaka till den tid, då mark började röjas i den bygd namnet avser. Det gäller framför allt alla namn som slutar på -rud. Det har just med röjning att göra. Oftast avser det första ledet i sådana sammansatta namn en person som vi strax kommer till.
Rud
Först skall vi se på ett namn som förekommer ofta i Karlstadstrakten. Det är Rud i dess enkla form. Uppenbarligen har Rud, med betydelsen “röjningen”, funnits länge. I den nämnda jordeboken från 1540 skrevs det så , och det gjorde det troligen också , när Varnhems kloster som ägde hemmanet tidigare såg över sina ägor. Rudskogen har blivit uppkallad efter Ryd , d v s skogsmark, intilI eller tillhörig Rud. Rudsberg ligger långt från Rud och väster om Klarälven men talar med sitt namn om en röjning vid högt belägen mark. Åtminstone från 1641 har man skrivit namnet, från början stavat Rössbärgh.Sex namn med slutledet -rud har som första led ett mansnamn. Enligt vedertaget sätt att tolka namn som dessa ledes tankarna till dem som en gång röjde mark i bygden. Bjällerud Det säges att dit kom en gång vikingen Bjälle. I sällskap hade han Titolfr och Tord. Bjälle tog i besittning den mark som i dag är Bjällerud. Där röjde och odlade han. Och visst - namnet Bjällerud är sammansatt av det fornsvenska mansnamnet Bjälle och “-rud”. Att en Bjälle en gång röjt mark här är troligt, att han vore en viking är väl mera saga. Hur som helst skymtar bortom seklerna en människa, som arbetade hårt för att finna bärgning för sig och de sina.
Bofasterud
Ibland kan ett namns historia bli smått spännande. Det kan sägas om Bofasterud. 1503 löd namnet Bowere och 1600 hade det utvecklats till Bofuerudt. Här anar vi en man som kallats Bove, som var en kortare form av Bovast och för övrigt i släkt med Bo. Nu hör det till historien att under 15- och 1600talen kom en del tyska låneord in i svenskan. Till de orden hörde “Bube”, som från början betydde pojke. Försvenskat blev det småningom “bov” av ordet. Med tidens gång fick det en annan klang, nämligen kanalje, skurk. Man kan ju mer än väl förstå, att det inte var helt angenämt att bo på ett ställe som kunde leda tankarna i den riktning, som namnet Bove genom språkutvecklingen kunde antas ge. Redan på 1700-talet hade önskan om ett “hederligt” namn fått resultat och hemmansnamnet börjat skrivas Bofasterud. Egentligen var det en återgång till det ursprungliga mansnamnet Bovast eller som det ibland också kunde skrivas Bofast. Underliga kan också språkets vägar vara. Kätterud Inte så långt från Bofasterud ligger
Kätterud.
Det personnamn vi möter här är förmodligen en form av Kätil eller Kettil, ett inte ovanligt namn på 1300talet. Ganska säkert har en Kettil röjt Kätteruds mark långt innan hemmansnamnet 1540 skrevs som nu.
Tolerud
Östra och Västra Tolerud ställer oss inför en Tord. Namnet är fornnordiskt och låter oss skymta Tor, en av de gamla asarna. Tord betyder Tors fred eller Tors vakt. På 1540-talet skrevs hemmansnamnet Torrudh för att ett 30-tal år senare skrivas Tooll Rudh, och småningom har vi genom språkutvecklingen dagens Tolerud. Att ett vid Tolerud beläget torp fått namnet Tolerudstorp är lätt att förstå. Tollerud
Öster om Klarälven har vi det Tolerud snarlika Tollerud. Möjligen kan åskguden Tor också finnas bakom det fornsvenska namnet Tolle. Tolle har i alla fall givit sitt namn åt gården. 1571 skrev man Tå1lerud, som kort efteråt är Tollerud. Namnet tyder på en högre ålder än så på detta område i Grava.
Önnerud
Längst sydväst ut i Grava ligger Önnerud. Den som började röja mark här torde ha burit namnet Önd kommet ur Eyvindr. Så skrev man 1540 Önderud. Man kan se det också i namnet på det torp som hörde till gården. Önnerudstorp skrevs just Önderustorp.
Klingerud
Klingerud är ett namn som klingar vackert men som inte har med klinga att göra och inte heller med ett namn på någon person. Från början skrevs namnet Kringlerudh för att småningom bli Klinglerudh och så till sist Klingerud. En inte ovanlig omvandling av bokstaven r till l har skett. Slutledet i namnet, -rud, har som vanligt med röjning att göra, medan första ledet, ursprungligen alltså kringle-, antyder rundel eller rundelliknande. Klingerud anger troligen en från början rundelformad röjning. Klingerudsängen innebär det namnet säger: ängsmark vid eller tillhörig Klingerud.
Andra namn som tyder på uppodling
Det är inte bara namn på “-rud” som talar om röjning och uppodling av mark. I Grava finns i varje fall två exempel på det.
Bråne
Det första exemplet är Bråne. När man i gångna tider bröt mark för nyodling, skedde det som bekant ofta genom svedning eller bränning. Så skedde av namnet att döma en gång i Bråne. I slutet av 1500talet finns nybygget Bronetorp. Namnets första led, kommet av “broni”, är släkt med vårt verb “bränna” och har blivit ensamt kvar som namn på hemmanet. I dag tänker man inte på Bråne som svedjeland, men för förfäderna var det bister verklighet, när man i askan sådde den första säden för sitt bröd.
Våle
Våle är det andra namnet. Det drar tankarna till slit och släp. När man röjde mark, drog man ihop stubbar, grenar och ris till “vål”, alltså högar av det man dragit samman. Våle är en form av “vål”, som anger en plats vid ett “vål”. Fornsvenskans ord för “vål” var “val”, i flertal “vala”, och just så skrevs namnet 1436: Vala.Norra (senare Hynboholm ) och Södra Våle pekar ju på flera “val”.
Våldalen
har fått sitt namn av läget vid Våles skogklädda höjder och öppnar sig nu för de stora “fåglar” som söker sig till Karlstads nya flygplats.
Namn som anger terrängförhållanden
Mycket vanliga som namn på byar och hemman är de som på olika sätt anger läge, ex. vid vattendrag, och markförhållanden. Namnet Grava hör ju som redan beskrivits hemma i den kategorin. Exemplen är många flera.
Blekene
Blekene kommer i bokstavsordning först och talar genom namnet om angenäma vyer. Officiellt är namnet av relativt sent datum - 1584 - då det skrevs Blekenngh. Namnets historia sträcker sig betydligt längre tillbaka, men innebörden kan vara den som skrivformen Blekenngh antyder. Det första ledet “blek” motsvarar adjektivet “ljus”. Det andra ledet “enngh” är troligen en förändring genom seklerna av det fornsvenska ordet “vini” = betesmark, äng, vall. Man känner till den fornnordiska motsvarigheten Blaeikini. Slutledet i namnet har småningom förändrats till det för senare tider mer lättförståeliga “enngh”, som det alltså skrev 1584, eller 1610 ännu enklare “engh”. Redan då hade namnformen
“Bleken” börjat skymta och snart nog - 1621 - skrev man Blekenne. Ett n föll bort och kvar var dagens Blekene, som talar om den ljusa ängen eller betesmarken.
Brotorp
Som det är lätt att se anger namnet Brotorp läget vid en bro över ett vattendrag. Så är också fallet med Brotorp inte långt från Grava kyrka. Det ligger vid en bro över Gravaån. I skrift möter namnet 1613.
Bryngfjorden
Läge vid vatten talar också Bryngfjorden om. Fjord har här att göra med en utbuktning på Alven. Det första ledet i namnet torde vara mansnamnet Brynjulf, som i dialekttal omvandlats till Bryngel. Brynjulf får anses ha bott och arbetat på Brynnefioll åtskilliga år före 1571, då namnet skrevs så.
Dye
Frågar man vad ett namn betyder, får man ibland raka och enkla svar. Så är fallet med Dye längst söderut i Grava på västra sidan om Klarälven. Dye är oförvanskad fornsvenska för dy och kärrmark. Så har det skrivits åtminstone sedan 1600, men här har vi den kanske äldsta bebodda platsen i Grava med tanke på domarringen och stenåldersboplatsen vid den. På en höjd som då omgavs av vatten bodde människor c:a 4.000 - 3.500 år f. Kr.. Det var nog t.o.m. före den tid fornsvenskans Dye formats. När platsen fick sitt namn, hade tydligen vatten dröjt sig kvar från seklerna efter istiden och gjort marken sank.
Grava
Som hemmansnamn har Grava samma ursprung som sockennamnet. Det troliga är väl också att namnet på hemmanet gav namn åt socknen. När kyrkan en gång byggdes på mark som anslöt till hemmanet , kan man dra slutsatsen att här fanns från början kärnan till socknen. 1457 förekommer hemmansnamnet första gången i skrift , medan sockennamnet är känt sedan ett sekel tidigare, men säkerligen är namnet i båda fallen vida äldre.
Grönäs
Som namn är Grönäs relativt ungt. Inte förrän 1569 dyker det upp i urkunderna och då under formen Grännäs, som redan sju år senare blev Gröness. Ursprunget till namnet är oklart, dock inte vad gäller slutledet “-näs”. Det är som bekant ett markområde som skjuter ut i en sjö, och när namnet kom till kan det läget ha varit långt mer markant än i dag. Det första ledet “grö-” kan ha flera rötter.
Det kan vara allt från att ha med grön att göra till ett dialektalt ord för ljung men också med gräs. Det skulle kunna tänkas ansluta sig väl till grön. Det kan också enligt språkforskare ha med uttryck som behaglig och tilltalande att göra.
Härtsöga
Gammalt och säreget är namnet Härtsöga. Redan 1359 förekommer det i skrift och stavas då Härsöghom. Man har velat se det första ledet som kommet ur ett mansnamn Härse, men språkforskaren Erland Rosell säger, att det kan ha med hjässa att göra, på fornnordiska “hiarsi”. Slutledet “-öga” kommer från en motsvarighet till hög, där bokstaven h fallit bort, något som förekommer i vissa former av språkutveckling. Namnet Härtsöga skulle i så fall handla om en hjässliknande höjd i terrängen, där det före 1700-talets mitt fanns en hel del sankmarker. Och visst kan man också i dag skönja en sådan form i naturen.
Ilanda
Till de gamla platserna i Grava hör tvivelsutan Ilanda. Om det talar den kända gravhögen vid Ilanda gård. Högen har anlagts under järnåldern någon gång efter 500 e.Kr. Historiker har antagit, att högens läge vid en nu sedan 1änge uttorkad älvfåra och därmed kommunikationsled kan vittna om att ett lokalt centrum funnits där. Belagt i urkund finns namnet 1540 men har ganska säkert använts tidigare. Ibland har man skrivit Ilandaholm, ett skick från början av 1700-talet. Vad betyder då Ilanda? Slutet “-landa” är relativt vanligt som beteckning för landsträckning vid vatten. Det skulle stämma ganska väl med läget vid en älvfåra men också vid sjön som fått sitt namn efter gården. Det inledande “I-” skulle kunna innehålla en negativ antydan om beskaffenheten hos den omgivande terrängen, som tidigare säkert varit långt mer sankmarksbetonad än i dag.
Kärne
Ett av de gamla klosterhemmanen i Grava är Kärne. Det tillhörde Vadstena kloster , som fått det genom en donation 1486. Då skrevs det Tiärna. Donator var en väpnare, benämning på en person som tillhörde vad som senare kunde jämföras med lågadel. Språkligt kommer Kärne ur en fornsvensk flertalsform av ordet tjärn, alltså tjärnar.
Mossen
Ett namn som är lätt att tyda är Mossen. Vid vägen mot Bråne och Bofasterud ligger hemmanet och också i dag kan en blick på terrängen visa på namnets innebörd. Terrängen är låglänt och har före utdikningarnas tid naturligtvis varit mera präglad av sankmark.
Sanna
Att stora delar av Grava en gång varit deltaområde är väl känt. Det innebär att sand är ett väsentligt inslag i marken. Det har givit namnet åt Sanna, som rätt och slätt har med sand att göra, alltså sandig jord. Också detta namn är gammalt, något man kan förstå av att det var i bruk när det första gången registrerades 1540 med just formen Sanda.
Skåre
Centralorten i Grava, Skåre, har väl ett gammalt namn, men det är ändå lätt att tolka. Redan 1359 bar det som blev herrgården namnet Skoro. Namnet fick den efter den skåra som vattnet skurit där vi ännu i dag ser Skårenoret. Som så ofta vid namngivning av orter fick det framväxande samhället namn efter herrgården, som alltså var känd sedan länge.
Solberg
På östra sidan om Klarälven har flera klosterhemman funnits. Ett av dem är Solberg eller Solberga som det skrevs 1540. Troligast betyder namnet helt enkelt det solbelysta berget eller höjden. Doc. Erland Rosell framkastar tanken, att en plats med det namnet i en medeltida bygd kan tyda på förkristen solkult. Tanken är fängslande och faktum är att i trakten finns flera gravar, som talar om att människor levt och verkat där i förkristen tid.
Stodene
Till de gamla gårdarna i Grava hör Stodene. Platsen har haft betydelse som både tingsplats och ställe för gästgiveri och skjutshåll. Namnet Stodene har fornsvenskt ursprung, och när det registreras 1540 som så många andra gårdar lyder namnet Stodön. Slutledet “-ene” är i varje fall en utveckling av ordet för ö. Platsen var också en gång omgiven av vatten, bl. a. gick en älvfåra förbi.
Åtorp
När det gäller namn som anger terrängförhållanden, behöver man knappast gissa vad Åtorp kan betyda. Det registreras 1639 som kronojord och som man kan förstå finns ett vattendrag i närheten.
Älvåker
Ett av de yngre namnen i Grava är Älvåker som helt enkelt har att göra med åkermark vid älven.
Ängebäck
Snarlikt är Ängebäck, ängsmark vid en bäck, men mycket äldre. Platsens läge har gett namnet åt den gamla gården. Redan 1426 när man skrev Engiabäck var denna vackra plats tingsställe. där utsikten mot S. Hyn fick lugna oroliga samveten som räddes dom.
Namn som syftar på en särskild plats
Bon
Förflyttar vi oss till östra sidan av Klarälven, kan vi bl a komma till Bon. Namnet på detta gamla hemman, från början klosterhemman under Varnhems kloster, har länge ansetts vara svårt att förklara. Professor Jöran Sahlgren, en känd språkforskare, har emellertid härlett det från det vanliga “boda”, som kan stå antingen ensamt eller som slutled “-boda”, ex. Boda respektive Högboda. Det är därför intressant att lägga märke till att hemmansnamnet åtminstone 1546 skrevs Bodhnn. Det skedde parallellt med skrivningen Boon. Detta skulle enligt prof. Sahlgren vara bestämd form i ental av ordet bodh, alltså bodhen. När det uttalats har det snart blivit boon eller bon. Det kan vara spännande att spekulera över vad för slags bod det varit fråga om. Kan det ha varit ett rastställe för pilgrimer på väg mot Nidaros? Eller räcker det med att namnet angett ett läge i utkanten av en bygd? Botorp Norr om Bon ligger Botorp, och det var en gång som namnet antyder ett torp till Bon, närmare bestämt ett klostertorp under Varnhems kloster. Med tanke på ursprunget till namnet Bon har det sitt intresse att Botorp genom att från början ha skrivits bl.a. Bodetorp passar in i resonemanget om “bodhen”.
Botorpsheden
Ytterligare något norrut längs Klarälven finner vi Botorpsheden. Det är fråga om mark som från början tillhört Botorp. Ledet “-heden” är ett vanligt uttryck för gräsbevuxen mager mark, som är eller varit just hedliknande.
Gerstad
Vänder vi oss till den nordvästra delen av Grava, kommer vi bl.a. till Gerstad. I skrift möter vi namnet första gången 1624 med stavningen Girstadh, och hemmanet anges då som nybygge. Nära 70 år senare överlämnar Kungl. Maj:t. hemmanet till komministerboställe som det förblev till 1900talets början. Namnet visar emellertid på en äldre historia. Slutledet “-stad” är vanligt och kommer av det fornsvenska stadhir, som närmast anger en plats, ett ställe. Det har alltid ett förled i form av ett mansnamn, som talar om ägare eller uppodlare. När det gäller Gerstad har det sagts, att “Ger-” skulle antyda, att en Gere en gång haft sin boplats där och så gett platsen dess namn. Här rör vi oss på osäker mark, där “-ger” också kan ha andra betydelser.
Torp som enkelt namn
Namnet Torp är det inte många som tänker på, när man läser eller talar om Skåre samhälle. Faktum är ändå att stora delar av samhället ligger på mark som tillhört Östra och Västra Torp. Redan 1540 registrerades två gårdar med namnet, som är ett av de mera vanliga i södra och mellersta Sverige. Det sägs, att namnet kommer av att de båda gårdarna ursprungligen varit torp under Ilanda, i så fall stora torp.
Namn från fågelvärlden
Trangärd
Trangärd är ett namn som klingar romantiskt. Tankarna går till vårtid, när tranor rastar på gärden de finner tilltalande. Det förmodas ha givit gården namnet, något som syns tydligare i 1540 års skrivsätt: Tranegärdh och ibland på 1500-talet Tranegerde.
Namn med industrianknytning
Krutbruket
Det händer ibland att en industri ger namn åt en plats. I Grava finns ett sådant namn, Krutbruket. Där fanns ett salpetersjuderi för utvinning av salpeter, som behövdes för kruttillverkning. 1614 möter namnet första gången, när det gäller Grava. Sjuderiet låg strax söder om Bryngfjorden.
Namn med osäkert ursprung
Skåne
Vid den gamla landsvägen till Kil ligger Skåne. I slutet av 1500-talet skrevs namnet på samma sätt. Det har framförts en förmodan att landskapet Skåne skulle ha varit förebilden till namnet. En sådan förmodan får kanske förses med ett frågetecken. Under slutet av 1500-talet var landskapet Skåne ännu danskt och förbindelserna mellan Grava och landskapet kan knappast ha varit livliga. Den språkliga betydelsen av landskapets namn, för övrigt mycket oviss, kan heller inte gärna överföras till hemmansnamnet.
Vänsberg
Redan 1390 skriver man namnet Wänesberghe för den gård som i dag är Stora Vänsberg , medan torpet som kom till senare fick nöja sig, med att kallas Lilla Vänsberg. Vad namnet från början kommer av har man inte lyckats klara ut. Att Vänern skulle finnas med i sammanhanget förklaras mera som en gissning. Att namnet är gammalt tyder de många gravarna i omgivningen på.
Nybildade namn från 1800-talet på gamla gårdar.
Under senare hälften av 1800-talet skedde en del namnbyten på hemman på många håll, även i Grava.
Hynboholm
Till de yngsta namnen i Grava hör Hynboholm. Så sent som 1852 blev det namnet på vad som tidigare varit Norra Vå1e. Våle bestod av två stora hemman, och tydligen ansågs det småningom att ett nytt namn på det norra kunde vara lämpligt. Det blev vad som ibland kallas “statusnamn”. Slutledet “-holm” ger en antydan om en stor gård. Dessutom blev det ju lättare att skilja de båda Våle åt. Att sjön S. Hyn sträckte sig in på ägorna, gjorde det naturligt att forma namnet efter den. Både samhälle, järnvägshållplats och poststation fick del av namnet.
Krontorp
Krontorp hör också till de sentida namnen. Det tillkom 1854. Tidigare hette hemmanet Trollbäcken, ett namn som funnits åtminstone sedan 1582. Upphovet till det namnet kan ev ha varit det lilla vattendrag, som ännu i dag rinner strax invid mangårdsbyggnaden, men något säkert vet man inte om det. Ledet “Troll-” för tankarna till skogarnas mystik. Mer än en tanke är det inte. Förmodligen är Krontorp en efterbildning av samma hemmansnamn på andra håll.
Marieberg
Tidigare i denna uppsats har vikingen Bjälle figurerat. Han skulle ha haft två “medvikingar” Titolfr och Tord. Titolfr skulle ha slagit sig ner på Tittertan, d v s där tog Titolfr mark. Slutledet “-tan” skulle i så fall ha just med att ta mark att göra. Detta slutled är ofta i släkt med det fornsvenska “taka” och syftar på att här tog den i förledet nämnde mark besittning. Och visst skrevs hemmansnamnet det nu handlar om långt efter vikingatid i början av 1600talet Titterta, men 1866 segrade Maria över Titolfr och tillstånd gavs till namnet Marieberg.
Sofiedal
Ibland har den tredje av de tidigare omtalade vikingarna nämnts Gumpe. Han skulle ha tagit mark i besittning där Sofiedal ligger. Hemmanet hette mycket riktigt Gumpetan, 1568 och 1600 t.o.m. Gumpetagh. Gumpe torde emellertid inte ha varit ett personnamn utan kommer av det fornsvenska ordet “gump”, som har med bergsrygg och höjd att göra. Gårdens läge är också relativt högt. Det gamla namnet byttes småningom ut, då betydelseförändringen i det första ledet kanske inte alltid varit roande, eller rent av varit det. 1898 skrivs gården med namnet Sofiedal.
Ett namn som kanske bådade ny tid
Järpetan
Allra sist möter vi ett mycket intressant namn, intressant därför att det kan tyda på en förändring av människosynen. Det gäller Järpetan, som ligger sydligast på östra sidan om Klarälven. Det är bevisligen en av de mycket tidigt bebodda delarna av Grava. Det s.k. Järpetanfyndet nedanför Järpetanberget vid Klarälven talar om det. Fyndet, som består av ett antal bruksföremål, är det största i Värmland från bronsåldern och bör således härstamma från tiden före 500 f. Kr. Det första ledet i namnet Järpetan kan mycket väl vara namnet på en sentida efterföljare till dem som tillverkat föremålen i det omtalade fyndet. Med den vanliga tolkningen av det sista ledet i hemmansnamnet skulle det mycket väl kunna betyda, att här tog Järpe mark i besittning, d.v.s. här bosatte han sig och sökte sig sin utkomst. Det redan 1346 belagda namnet Iärpetaku skulle tyda på det. Docenten Erland Rosell har ytterligare ett tolkningsförslag, som är mycket intressant. Han bygger det på professor Jöran Sahlgrens forskningar rörande liknande namn. Slutledet “-tan” skulle kunna ha att göra med “upplåtelse av jord på ofri grund, sannolikt för frigivna trälar”. Sahlgren har konstaterat, att namn på “-tan” påfallande ofta finns, där klostertorp funnits. Med tanke på detta har det sitt stora intresse att konstatera, att 1568 noteras “Järpetann” i jordeboken inte för Grava utan för Nedre Ullerud, där i Risäter ett annat klostertorp var beläget, som tillhörde cistersiensernunnornas kloster i Riseberga i Närke. Kanhända vittnar namnet Järpetan om påtaglig tillämpning av kristen människosyn under medeltiden, som ibland tanklöst nämnes mörka århundraden. Vandringen genom Grava har nått sitt slut. Från namn på hemman och byar har människor trätt fram ur historiens dunkel. Vi har lärt känna vad de hette och anat deras möda för dagligt bröd. Vi kan se vad de sett och låtit forma till namn på hem och bygd. Vi som lever i dag har ett rikt arv att förvalta, så att de som kommer efter oss får uppleva sig som viktiga länkar i en lång kedja av medmänniskor. Historien fogar oss samman.
Litteratur:
Utdrag ur jordeboksförteckningar över hemman i Grava. Ortsnamnen I Värmlands län, del VII Karlstads härad. Kungl. ortsnamnskommittén 1922.
Riksantikvarieämbetets förteckningar över fornlämningar i Grava upprättade av G. Ekelund 1962.
G. Bergman: Kortfattad svensk språkhistoria, 4:e uppl., 1980.
E. Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, 3:e uppl. 1948.
E. Rosell: Ortnamn i Värmland, 1984.
T. Wallensteen/G. Brusewitz: Våra namn, 1988.
Några gårds- och ortnamn i Grava socken och dess betydelse
Av Elisabeth Björkman
En sammansställning över några gård- och ortnamn i Grava socken och dess betydelse.
Almar
allmar= allas mark eller allmänningskog
mar= stenbuden mark
Bofasterud, Boverud. Bebyggelse mellan Trossnäsvägen och Bråne. Jord- och skogsbruksmark
rud= röjning
bo= inbyggare
.
Bråne. Bebyggelse beläget mellan Bofasterud och Mossen. Jord- och skogsmark.
broni, bråne= svedjeland, eldhärjat område
Dammhult. Beläget vid Trossnäsvägen.
hult= liten skog, skogsdunge, skogsbacke
Hertsöga. Beläget i anslutning till väg 61/62
öga= pöl eller vattenhål
Hynboholm. Bebyggelse vid Hynsjön
holm= holme
bo= inbyggare
Ilanda. Beläget vid Ilandatjärn
ilanda= låglänt mark
Kärne
Tiärna, tjärn
Kätterud. Bebyggelse beläget efter nuvarande väg 61/62
Kätils röjning
Mossen, beläget mellan Bråne och väg 61. Jordbruksmark.
mosse= mossmark, sumpmark
Skåre. Numera tätort i Grava
Skorø nore nämndes första gången 1359.
Skorø = skåra, nore= vattendrag,
Trangärd
gärde= sammanhängande stycke av odlad mark eller ängsmark ofta med djurnamn i tillägg
Tranhem. Beläget utmed Trossnäsvägen
hem= plats där man slagit sig ner, ofta med djurbetckning i tillägg
Västra Tolerud nämndes första gången 1540. Numera är gården belägen i Kils kommun
Torrudh= Tord och röjning
Västra Torp i nuvarande tätorten Skåre
torp= avskiljt beläget nybygge
Önnerud. Beläget utmed nuvarande Trossnäsvägen, jord-och skogsbruksmark
önne = av mansnam Anund, Önne eller Öivind
rud, röd, ryd, red= röjning, skogsröjning
Önnerudstorp i Önnerud. Beläget utmed nuvarande Trossnäsvägen, jord-och skogsbruksmark
önne= av mansnamn Anundn, Önne eller Öivind
rud, röd, ryd, red= röjning, skogsröjning
torp =avskiljt beläget nybygge
Källor:
Pamp, Bengt (1970). Ortnamnen i Sverige. 2., [utökade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Sandin, G. M. (1930). Grava och Forshaga: Kulturhistoriska anteckningar. Forshaga: Förf.