Grava Hembygds- och kyrkokör
Sven Lidbäck
Grava i Ord och Bild nr 7
Grava Hembygds- och kyrkokör är en förening i Grava socken som alltjämt efter sextiofem år är mycket aktiv och verksam, om än i annan utformning och under annan benämning.
Året var 1944. Grava socken skulle få en ny skolkantor. Tjänstebenämningen skolkantor anger att folkskolläraren, som i detta fall, har en kombinerad tjänst som lärare och kyrkomusiker. I en artikel i Körjournalen nr 5 2009 kan följande läsas:
”Skolkantorn var förr den vanligaste kyrkomusikern på den svenska landsbygden och poängen var att församlingen/skolan kunde inrätta en heltidstjänst i kombination. Den kyrkliga delen av tjänsten värderades efter invånarantal och kyrkliga aktiviteter, där skolkantorn kunde användas som musiker och den vanliga omfattningen på kyrkodelen var 7 - 8 veckotimmar. En heltidstjänst för en folkskollärare var då ca 40 veckotimmar och tanken var att skoltjänsten skulle minskas med kyrkotjänstens timantal.”
Åke Nyström var det som 1944 blev den nya skolkantorn i Grava församling/socken och efter ett år i tjänsten (1945) tog han initiativet till och bildade Grava Hembygds- och kyrkokör. Under en 32 år lång tidsperiod ledde Åke Nyström fram till pensionering 1977 den kör som senare utvecklades till och så småningom kom att kallas Grafva kyrkokör / Skåres Cantores.
I dag kallas f d Grava Hembygds- och kyrkokör för Grafva kyrkokör / Skåres Cantores. Detta beroende bl a på de förändringar som t ex skett i tillsättningen av församlingsmusiker vilka i dag är helt anställda av Grava församling, och därmed är kören en del i församlingsarbetet men samtidigt en av skattemyndigheten registrerad förening.
Grava Hembygds- och kyrkokör
Kören 1955
Birgitta Thörnquist blev 1977 församlingens kantor och kyrkokörens ledare (dock inte skolkantor). Under hennes ledning utvecklades kören, från att ha varit en ganska liten kyrkokör både numerärt och i kunnande, till en kör med homogen körklang och god stämbalans. 1996 tilldelades Birgitta Thörnquist Karlstads stifts körledar-stipendium ”Årets körledare”. Under en trettioårig framgångsrik tidsperiod och fram till sin pensionering ledde Birgitta Thörnquist kören.
Hans Lassbo, församlingens nuvarande kantor, är från och med oktober månad 2006 körens dirigent och musikaliska ledare. Tillsammans satsas ambitiöst på planerad körmedverkan vid församlingens gudstjänster under kyrkoåret samt på egna arrangemang med konserter och körresor. 2008 tilldelades Hans Lassbo Karlstads stifts körledarstipendium ”Årets körledare”.
Det nya körnamnet och stavningen har ibland skapat undran med frågor om vad och varför. Därför ett försök att förklara sammanhanget.
”I och med kristendomens införande samlade sig de spridda byalagens medlemmar till större enheter, socknar, med kyrkan som medelpunkt. I Grawu by uppfördes helgedomen och denna bys namn överflyttades på hela socknen. I ett utdrag ur 1540 års jordebok stavas Grava socken Grafue Sogenh, men socknens namn har under tidernas lopp stavats och skrivits på många olika sätt; Grawu, Grafw, Grauo, Graw, Graffwe, Graffua och Graffwa för att slutligen år 1877 kallas Grafva socken.” (Ur Kulturhistoriska anteckningar av G M Sandin 1930)
Stavningen Grafva kyrkokör härstammar således från förrförra seklets slutskede. Tillnamnet Skåres Cantores som fritt översatt från latinet betyder Skåres sångare tillkom därför att körmedlemmarna ville ha tätortens namn i körnamnet. Skåre, ett ortnamn som också stavats på olika sätt under århundradens lopp, är ett namn som tidigt i historiska sammanhang nämnts tillsammans med församlingens namn Grava. Båda ortnamnen hänsyftar till hur Klarälven genom tidernas lopp på olika sätt tagit sig fram och bildat deltalandskapet. Ortnamnet Grava kommer av ordet gräva och ortnamnet Skåre kommer av ordet skära.
Med detta som bakgrund tillkom körnamnet Grafva kyrkokör / Skåres Cantores. Namnändringen antogs vid ett medlemsmöte den 26 november 99 och ett efterföljande medlemsmöte den 0 december samma år, då även körens stadgar antogs och kören av skattemyndigheten tilldelades organisationsnumret 87320-8457.
Utöver verksamheten i församlingsarbetet har kören vid åtskilliga tillfällen genomfört egna arrangemang som t ex de årligt traditionella julkonserterna, vår- och höstkonserterna, ”sjung tillsammans” och/eller ”hela kyrkan sjunger” i kyrkan eller församlingshemmet. Tillsammans med solister, musiker i orkester eller ensembler har kören även framfört körverk som t ex:
- Requiem / John Rutter
- Misa Campesina Nicaraguense / Carlos MijiaGodoy den Nicaraguanska bondemässan
- Förklädd Gud / Lars-Erik Larsson lyrisk svit op, 24 – ord av Hjalmar Gullberg
- Paradisfågel / Susanne och Stefan Bågenfelt en resa i själens himmelrike
- Ur Missa brevis Sancti Joannis de Deo / Joseph Haydn: Kyrie, Gloria, Sanctus, Benedictus
- Vår frälsares Jesu sju ord på korset / Heinrich Schütz
- Music in the air kören mötte Carlstad Traditional Jazz Band
I de körresor som kören med inspiration och sångarglädje årligen försökt genomföra är det många körmedlemmar som funnit kamratskapet, glädjen att få sjunga i såväl vårt eget stift som i övriga landet, i våra nordiska grannländer och andra europeiska länder. Vid sådana körresor i utlandet har kören gästat och haft körframträdande i
- Danmark 989 i vänorten Horsens (Horsens nya bibliotek och Sönderbro kirke), Ribe (Ribe domkirke) och Aalborg (vid plejehjemmet Liselund). 1995 i Odense (Odense domkirke Sankt Knud) och Köpenhamn (Grundtvigs Mindekirke).
- England 2009 i Brighton and Hove (All Saints church), Portsmouth (Portsmouth Cathedral bl a vid choral evensong) och Alfriston (St Andrew´s Church).
- Finland 1986 i vänorten Nokia (vid pensionärsboende), Tammerfors (Gamla svenska kyrkan och spontansång i Johanneskyrkan/Tammerfors domkyrka), Helsingfors (Tempelplatsens kyrka, den s k bergskyrkan) och Pargas (kyrkan).
- Italien 1997 i Rom (Chiesa di San Giacomo in Augusta, Chiesa di San Cesareo in Palatio, Basilica di San Pietro in Vaticano /Peterskyrkan/ vid mässa) och Spoleto (spontansång i Duomo la Catedrale di Santa Maria Assunta).
- Norge 1984 i vänorten Moss (Jelöykyrkan) och Oslo (Svenska Margaretakyrkan). 1992 i Bergen (domkyrkan) och Oslo (Svenska Margaretakyrkan).
- Polen 2004 i Torun (Heliga Mariakyrkan) och Warszawa (Evangeliska Heliga Treenighetskyrkan).
- Tyskland 1995 i Hamburg (Swedische Gustaf Adolf kirche) och Lübeck (spontansång i St. Marienkirche). 2006 i Berlin (Dorfkirche Gröben och Dorfkirche Rudow).
I samband med körresor i Karlstads stift och i övriga Sverige vid andra speciella körarrangemang har kören gjort ett 45-tal framträdanden i kyrkor tillhörande Svenska kyrkan. Kören har också gästat och haft framträdanden i ett tiotal kyrkor tillhörande Svenska Missionskyrkan.
Dessa uppgifter är ett försök att i någon mån beskriva den föreningsverksamhet som bedrivits genom Grava Hembygds- och kyrkokör och sedermera Grafva kyrkokör / Skåres Cantores i Grava församling under en sextiofem år lång tidsperiod.
SvenEric Lidbäck
Grava Folkdanslag
Grava i Ord och Bild nr 6
Göran Jansson
De första stapplande stegen En vardagskväll 1966 satt familjen Söderholm framför TV:n. Där visades vacker och medryckande folkdans som väckte känslor och önskemål om ett eget lokalt folkdanslag. Eftersom det lokala nöjesutbudet inte var så stort vid denna tid så ansåg man det värt ett försök att starta en dansgrupp. Det började med att ett studieförbund uppvaktades, för att sedan med hjälp av läraren i Grava skola, Nils Karlsson, samla ihop en liten dansgrupp. Tidigare hade det funnits en icke föreningsansluten folkdansgrupp i Skåre. Men nu bildades Grava Folkdanslag, som upptogs som en bland många föreningar i Svenska Ungdomsringen år 1967. De första instruktörerna var dansare från Ulleruds Folkdanslag. Det dansades i Grava skolas gymnastiksal varannan fredag till grammofonmusik och Oskar Johanssons fiolspel. Från starten var det 16 medlemmar och medlemsavgiften var 10 kr per år. Första året blev mödosamt då målsättningen var att tillverka folkdräkter till alla i laget. Det söktes med ljus och lykta bl.a. efter västtyg till danslagets herrar. Efter många besök och olika prover hittades det tyg som i dag finns i herrarnas västar. Med mycken möda och stort besvär vävdes och syddes tio kvinnodräkter och sex mansdräkter.
När det blev känt i bygden att ett folkdanslag hade bildats kom förfrågningar om att starta en barngrupp. Denna utmaning ledde till att ett 40-tal barn deltog varje vecka i dansträning. Men det var ingen bland seniorerna som var särskilt kunnig i folkdans, så därför måste alla steg och turer läras in genom läsning och övning. Det var inte helt lätt, men som Ruth Söderholm beskriver det så hade man roligt och arbetet kändes meningsfullt.
Verksamheten tar form i flera bemärkelser Lagets första dansuppvisning skedde på midsommarafton 1967 och platsen var Källgården i Skåre. Nils Karlsson presenterade dräktparaden och några fortfarande klassiska folkdanser framfördes som; Långdans från Närke, Västgötapolka, Fryksdalsdans, Ränningen och Oxdansen. Den första av folkdanslagets nuvarande 6 byggnader som uppfördes vid Träfotere var en stolpbod. Lantbrukaren Thomas Ferm på Stora Vänsberg skänkte år 1968 stolpboden till folkdanslaget. Den mark man önskade placera byggnaden på ägdes av godsägaren Paul Svensson som upplät tomtmark för stolpboden. Marken mellan Hynboholmsvägen och den aktuella byggplatsen ägdes av Landstinget, som gav tillåtelse att bygga väg över dess mark fram till
byggplatsen. Detta var starten på en fortlöpande byggnation vid Träfotre i folkdanslagets regi. Av landstinget fick folkdanslaget överta soldattorpet Bjällbo, som flyttades från grannskapet till Träfotre 1970. Bjällbostugan blev färdig och kunde tas i bruk som arbets – och vävstuga 1972. Den 6 april 1968 behandlade styrelsen ett förslag om att inköpa en knuttimrad stuga att uppföra och använda som tränings- och samlingslokal. Stugan fanns i hemmanet Skåne i Grava socken. Kostnaden för huset var 2000 kr. Detta belopp kunde tack vare stor givmildhet införskaffas på kort tid genom insamlingslistor.
I januari 1969 var väggarna resta, väg till stugan iordningställd och elström framdragen. Från den rivna gymnastikbyggnaden vid Torps skola hade diverse byggnadsmaterial inköpts. Invigning förrättades den 20 juni 1970, och byggnaden fick behålla sitt ursprungsnamn ”Träfotere”, som förövrigt blivit benämning för hela gårdsområdet där folkdanslagets bedriver sin verksamhet. Namnet Träfotere sägs byggnaden ha fått, därför att den varit bostad åt en man med träprotes/ träfot. Invigningen förrättades av kyrkoherde Arne Berglund. 300 personer kom på invigningen och folkdanslaget bjöd alla på kaffe som ett tack for hjälp och intresse. 1977 genomgick Träfotere en grundlig förändring genom att kallförrådet byggts om till kök. Furupanel hade satts i taket och både kök och hall hade målats och tapetserats. Parallellt med uppförande av stugor tog dansverksamheten ordentlig fart. 1969 var medlemsantalet 80. En inflyttad nordvärmlänning, Erik Olsson tog hand om folkdansträningen och Ruth Söderholm hade hand om barndansen. Dessa båda personer har haft en stor betydelse for folkdanslagets utveckling och kan betecknas som förgrundsfigurer for laget. Erik är fortfarande still going strong i stug- och underhållskommittén.
Under 1969 hade laget flera uppvisningar bl.a. i Alster, Forshaga, Kil, Apertin, Nors hagar och Väse. Intresset for folklig dans ökade och hösten 1969 anordnades gammaldanskurs på fritidsgården ”Gluggen” i Skåre. Andra verksamheter som sedan lagets start fortfarande har en viktig betydelse är den årliga julfesten och slöjdverksamheten. Julfesten hölls under ett antal år i Skåreskolan, men har sedermera flyttats till Träfotere och ändrat namn till julmarknad. Ett samband med dessa arrangemang har syslöjden eller en modernare beteckning mjukslöjd, där flinka damer förfärdigar olika alster i form av mattor, dukar m.m. som vinster till lotterier vid julfesterna. Även gruppen för hårdslöjd har under senare år bidragit med många slöjdalster till julmarknaden. För dans fordras det musik och allra helst levande musik. Några musikanter som förekommit i början av lagets start är Per-Olov Davidsson och Sven Pettersson. Initialt hade laget också en teatergrupp, som visade sina färdigheter vid olika festligheter
Under hösten 1971 beslutade laget att inköpa en timrad loge från Rosenberg i Östra Deje. Tanken var att logen skulle användas till att dansa i sommartid samt att också kunna ha som förvaringsutrymme. Logen revs under hösten och hemforslades för att senare återuppföras vid Träfotere. 1972 var stommen till Logen färdig och 1973 förstärktes väggarna, nya takstolar tillverkades och restes, varefter takbräder och papp kom på plats. 1974 lades plåt på taket. 1975 sattes invändig brädfodring på väggar och tak, isolering lades och belysningen blev uppsatt. 1976 byggdes logen till med 3 meter och det blev två toaletter och gott om plats för ytterkläder.
En av eldsjälarna för bygget av logen var Ruth Söderholms make Mats, som hastigt avled den 24 mars 1973. Folkdanslaget låg honom varmt om hjärtat och det var självfallet en svår förlust. 1973 var medlemsantalet uppe i 123 medlemmar. Vår anslutning till
Ungdomsringen och den regionala Värmländska Ungdomsringen stimulerade laget med ett stort utbud av kurser. Ingesundskursen vid trettonhelgen var ett populärt inslag för att lära sig nya danser och slöjdtekniker.
70- och 80-talet - folkloreperiodens högkonjunktur Intresset för gammaldans och folkdans var stadigt stigande. 1974 hade laget inte mindre än sex olika grupper i aktivitet. Det var fyra folkdansgrupper varav tre stycken for ungdomar i olika åldrar och två gammaldansgrupper. När det gällde slöjd fanns förutom syslöjd numera en grupp för träslöjd. Även i media fanns ett annat intresse for gammaldans. Laget var i april 1975 inbjudet till Finnskoga värdshus for att medverka i ett radioprogram med Ransäterspôjkera. Medlemsantalet var stadigt stigande och noterades till 314 medlemmar 1976. Antalet dansgrupper uppgick till åtta. En tradition var att besöka andra folkdanslags fester. En sådan fest är Fiskefesten i Lysekil, som fortfarande har detta arrangemang. På dagen deltar de olika lagen i en fisketävling, som avslutas med ett samkväm på kvällen med dans och prisutdelning.
Folkdanslagets klubbmärke - två träskor, föregicks av andra förslag som en G-klave, men slutade med träskorna som ett samband med gårdsnamnet Träfotere. I slutet på 70-talet arrangerades Valborgsmässofirande vid Träfotere och upp emot 300 personer hälsade våren välkommen där. Dessutom hade en egen orkester, ”Per-Bertils mä Kalle” sina rötter i föreningen och spelade till dans på logen. 1978 anordnade Grava Folkdanslag gammaldanskväll på Opalen till
musik av Ransäterspôjkera och vid denna tid fanns ett stort intresse för gammaldans i samhället. I slutet av 70-talet togs även amerikanska Square- och countrydanser upp på programmet bland folkliga danser. Generellt var intresset stort för folklig kultur och laget hade temakvällar på fredagarna med t.ex. näverslöjd, norsk folkmusik, swing. In på 80-talet anordnade laget teaterresor oftast till Stockholm. En tradition som fortfarande gäller är att laget är medarrangör i Gravadagen. Från början, 1983, var det två dagar med start på lördag kväll på Solliden. Vårt engagemang har varit att bidra med en dansuppvisning och upplåta våra lokaler i Träfotere samt hjälpa till på parkeringen. Karlstad kommun har Moss kommun i Norge som vänort. Ett utbyte med Leikaringen i Moss började 1984 då 35 glada norrmän/ kvinnor besökte oss. Laget hade oftast årliga utbyten med Leikaringen men en bit in på 90-talet splittrades det norska laget och utbytet har därmed upphört. För att profilera oss och vara en symbol för föreningen hade diskussioner förts om en egen fana. I maj 1984 presenterades fanan till allas belåtenhet. Fanan har främst använts vid uppvisningar och senast vid vårt 40-årsjubileum.
Förutom grundutbudet i folklig dans bestående av gammaldans och folkdans har under årens lopp olika influenser av andra danser tagits upp på repertoaren. I maj 1986 fick vi en kurs i stilla vals. I aug 1986 firade laget 20-årsjubileum i Träfotere med mat, sång, kåseri av Ruth Söderholm och självklart dans. En ny uppskattad tradition startade 1986 då medlemmarna inbjöds till hemlig resa som avslutades med julbord. Engelska danser stod på programmet 1987 genom ett par som hade sitt sommarställe här i Värmland. Detta år breddade distriktet sitt utbud genom att försöka starta en folklivsgrupp. I vår förening försökte vi langa in ungdomar till vår verksamhet genom att starta en fotbollsskola under sommarlovet under Carl-Gustav Davidssons ledning. Folkdanslaget inbjöds under några år i slutet av 80-talet till en danskväll i Gräsmark, som var en del av Kulturveckan i Sunne. Ett nytt initiativ var att starta en durspelskurs, där ett tiotal entusiastiska nybörjare tog sig an bälgspelen.
Vid årsmötet i feb 1989 fanns två förslag, när det gällde byggnader. Det ena förslaget handlade om tillbyggnad av logen och det andra förslaget handlade om att förflytta Blind Fredriks torp från Våldalen, där flygplatsen planerades, till Träfotere. Laget fick torpet av Karlstad kommun. Det fanns en grupp som var intresserade av gamla byggnader, Gravagruppen, som skulle utföra jobbet. Man kan säga att denna grupp var en föregångare till det som senare blev Hembygdsföreningen. Torpet flyttades i nedmonterat skick och uppmonterades under 1989. Arbetet med torpet pågick 1990 - 1992. 1989 påbörjades en utbyggnad till Logen. Utbyggnaden skulle innehålla kök, vävstuga och ett litet snickarrum. Ytterväggarna och taket var klart första året. 1990 blev samtliga väggar målade en gång, fönstren och dörrarna blev monterade. 1991 fortsatte arbetet hela året och 1992 var hela mjukslöjden överflyttad från Bjällbo till vävstugan i Logen.
En konsolideringsfas i föreningen Visserligen blev de två första åren på 90-talet intensiva när det gäller byggnation, men därefter följde en period att mera ta tillvara och utveckla det som byggts upp. En åtgärd var att flytta den årliga luciafesten i Skåreskolan till Träfotere. Konceptet utökades till en gammaldags julmarknad, vilket har visat sig vara lyckosamt. Genom tillkomsten av ett kök på logen blev denna lokal mer attraktiv att hyra ut. Sammantaget började föreningen att få en bättre ekonomi. Genom extra insatser (lotterier, diverse ansökningar) beslutade laget att göra en resa till Paris. En av våra medlemmar jobbade tillfälligt i Paris och ordnade alla kontakter, för uppvisningar, sight-seeing, utbyte med ett franskt folkdanslag m.m. Höjdpunkten var en uppvisning vid en hästkapplöpningsbana, där Sverige och Frankrike hade en handelsmässa. Uppvisningen sågs av tusentals människor och prominenser som prinsessan Christina, skådespelerskan Audrey Hepburn och topptjänstemän från kända svenska företag som SAAB och Absolut Vodka bevistade också dansuppvisningen. Frågan om en hembygdsförening lyftes på lagets årsmöte 1991 av Ruth Söderholm. Det började bli vanligt att medlemmar deltog i dansarrangemang, som inte var rena tävlingsdanser som Malögasvängen och Solstadansen. Buggkurs var också ett nytt inslag detta år. Ett nytt ’sätt att förbättra föreningskassan dök upp då laget anslöt sig till Bingolotto 1992. Vid årsmötet i feb 1996 inledde ordföranden Erik Olsson med en parentation över vår initiativtagare till folkdanslaget Ruth Söderholm. Från mitten av 90-talet fram till dags dato har laget haft en likartad verksamhet. I sep 2007 firade laget sitt 40-årsjubileum. Vi fick en tillbakablick över husens uppbyggnad, musik av Frykeruds spelmanslag, en utställning om lagets olika verksamheter under de 40 åren i form av fotografier, tidningsurklipp, film m.m.
Den ideella verksamheten - en förutsättning för Grava FDL I denna resumé över Grava Folkdanslag framgår att de ideella krafterna är en förutsättning för att driva föreningen. Genom att laget har egna lokaler förutsätts en engagerad stug- och underhållskommitte. I uppbyggnadstiderna för stugorna fordrades i än högre grad ideella insatser. Vi har haft tur att det i våra medlemsled funnits hantverkare som rörmokare, elektriker och snickare, som jobbat utan ersättning. I dans- och slöjdverksamheten fordras det duktiga och entusiasmerande ledare, som bidrar till att det kommer så många utövare och som trivs i föreningen. Utan goda ledare blir det ingen verksamhet. Grava FDL har haft många förträffliga ledare under de drygt 40år som föreningen funnits och har även idag ypperliga ledare. Självfallet har föreningens administration i form av styrelse och kommittéer en betydelse för föreningens framväxt. Göran Jansson