Äldre- och fattigvården i Grava
-från 1500-tal till Källgården 1967
Av Elisabeth Björkman
Sammandrag av G.M. Sandins kapitel Fattigvården i Grava
Under 1500- och 1600talet hänvisades de fattiga att gå på socknen och tigga. Befolkningen i Grava klagade på ”att det är tiggeri och kringstrykande”.
Svår missväxt med åtföljande hungersnöd följde i slutet av 1600-talet.
Tiggeriet fortsatte och förslag framkastades att rotarna skulle försörja sina fattiga. Fullt ut genomfördes detta först 1778.
Under slutet av 1700-talet inrättades en ”fattigkassa” till vilken medel insamlades.
I slutet av 1700-talet gjordes försök att utfärda passersedlar för de fattiga i socknen. Denna skulle berättiga dem till att gå kring i församlingen och tigga. .
För att förhindra utsocknes tiggare bestämdes att vakta infartsvägarna vid Grossbol och Önnerud m.fl. platser.
En märklig notering är att det på uppdrag av landshövdingeämbetet i Örebro förordnande och, Venerandi Consistorie cirkulär till Stiftets prästerskap, tillverkades 32 brickor att bäras av de som ansågs mest lidande, Brickorna skulle bäras på kläderna men de utvalda fattiga vägrade bära dessa brickor.
I början av 1700-talet gjordes flera försök att bygga en fattigstuga. En byggnad uppfördes av socknen i närheten av kyrkan kring 1737 men 1741 tillfrågades församlingen om de ville sörja för de fattiga. Församlingen avslog denna förfrågan. 1744 beslöts att riva byggnaden och flytta den
Grava sockens första fattigvårdsreglemente antogs 1812.
I 1862 års kommunallag överflyttades vården av fattiga till kommunalstämman. Dvs den nya kommunalnämnden fungerade även som Fattigvårdsstyrelse.
Grava ålderdomshem, Berg
1875 donerade fanjunkaren Adalarik Vesterholm sin egendom Berg. Enligt testamentets förordningar ”anslås egendomen utom inventarier till Grava sockens fattiga”
1892-1893 uppfördes kommunens ålderdomshem på Berg med plats för 18-20 personer i varje logement. 1915 byggdes även barnhem på ägorna.
1924-1925 gjordes om- och tillbyggnader. Logementen blev mindre och avsedda för 1-2 personer i varje. I anslutning till hemmet byggdes en tuberkulos- och en sinneslöavdelning för kroniskt sjuka.
Fram till 1967 fungerade Berg som kommunens ålderdomshem
Källgården, ålderdomshem numera Källan, vårdboende i Skåre
1967 byggdes ett ålderdomshem i Skåre av dåvarande Grava kommun. Byggnaden innehöll även ett bibliotek. Ett utmärkt modernt grepp. Barn, barnbarn och vänner kunde hälsa på sina gamla
Källor:
Grava och Forshaga, Kulturhistoriska anteckningar, G.M. Sandin, Forshaga 1930
Forshaga Hembygdsförening, wermlandsbild.se
Riksarkivet: Anstalten i Grava fyra ritningar, 1924 (enl. förteckning ej digitaliserade)
Fotnot:
Sörmlands museum, Allmosor, sockenbrev och ett samhälleligt skyddsnät. En skyldighet eller rättighet?
Utdrag
”1624 infördes en lag som skiljde rätta från orätta tiggare. Sockenprästen utfärdade särskilda passbrev eller passbrickor som hängdes runt halsen som legitimation. Det gav den fattige laglig rätt att få mat och husrum mot enklare sysslor. Passet gällde dock bara i den egna socknen”.
” Att vara fattig, sakna arbete och tvingas tigga ansågs inte brottsligt under 1700-talet. Däremot var det förbjudet att flytta från socknen. Varje socken hade ansvar för sina egna fattiga. 1763 beslutades att varje socken skulle inrätta en fattigstuga. Utanför sockenkyrkan fanns en fattigbössa uppsatt där bidrag till verksamheten kunde lämnas”
Grava ålderdomshem (Sandins bok)