Arbetarrörelsen
Nykterhetsrörelsen
Logen Höstblomman.
Logen Lyckan
Frikyrkorörelsen
I snabb takt växte frikyrkorörelsen fram. En missionsförsamling bildades 1860 följd av Skåre Baptistförsamling 1886 samt 1936 också pingströrelsens Filadelfiaförsamling i Skåre.
Missionsförsamlingen
Torsten Wennerlund
Baptistförsamlingen
Nancy Mellroth
---------"Gjorde ordförande en fråga om de olika vännerna från Grafva (29), Forshaga (5) och Karlstad (6) = 40 önskar förena sig i en egen församling, hvarpå svarades ett enhälligt "ja".
----------"På fråga om de hade förtroende för varandra samt om de antaga bibeln som sin enda läsebok svarades ja, hvarefter ordförande tillerkände henne som egen församling med namn av Skåre baptistförsamling."
Så löd paragraferna i i protokoll av den 5 mars 1886 vid möte hållet hos Gustaf Andersson och hans hustru Martha i Stodene då Skåre baptistförsamling bildades.
Mot bakgrund av att Sverige vid den aktuella tiden inte var något kapitalstarkt samhälle, som dessutom drabbades av två v ärldskrig, är det beundransvär att kunna konstatera att man ändå lyckades bygga upp en verksamhet och dessutom bedriva en omfattande hjälpverksamhet långt utöver landets gränser.
Man lät uppföra kapell i Skåre 1886 och i Grönäs 1890, varav det senare 1927 överläts till Missionsförsamlingen, som i sin tur överlät byggnaden till Filadelfia. Vidare berättas att även Frälsningsarmén en tid skulle ha använt lokalen. Den brann slutligen ner till grunden genom eldsvåda under förberedelserna till en söndagsskolfest.
En i det närmaste puritansk livssyn genomsyrade församlingsarbetet, där man farmhöll vikten av bokstavligt bibeltrogen renlärighet och personlig helgelse. Det kunde ta sig uttryck i församlingsbeslut om att inte låta konfirmera barnen. Föräldrarna skulle själva stå för deras undervisning i den rätta läran. Söndagsskolan var däremot godkänd och bedrevs med framgåmg inom den egna verksamheten med tidvis ett 40-tal barn inskrivna. Man varnade för falska profeter och diskuterade vilka förkunnare, som skulle få predika i kapellen. Det var inte helt självklart korrekt att mederka i världsliga sammanhang såsom samhällsfrågor, diskussioner om allmän rösträtt och politiska spörsmål. Emellertid kom man fram till "att det kunde gå an." Vad gäller socialistiska rörelsen så förordades vaksamhet. All världslighet var bannlyst. Särskilt gällde det kvinnorna, såsom att klippa håret, bära smycken utöver vigselring eller vistas i gudstjänstlokal utan att huvudbonad. Allt detta mjukades upp med tiden men dröjde sig kvar långt in på 40-talet.
Inom församlingen fanns en ungdomsförening men den bestod endast en kort tid
Syatraöreningen däremot, som drevs och förestods av Ester Gustafsson, Västra Torp, bestod i 50 år 1920 - 1970. Dess insatser under alla dessa år beskrivs i en gedigen jubileumsskrift, som egentligen skulle förtjäna ett eget kapitel. Låt mej här bara med några exempel plockade ur protokollen belysa arbetet i form av insatser inom landet och ute i ett krigssargat Europa.
Baptisternas sjömansmission i San Fransisco(senare Oxelösund), fattiga i Tyskland, Pojkhemmet för tidigt förälralösa, missanpassade pojkar i Stockholm (man stickaee och sydde kläder), Blindföreningen Systrabandet, Svenska baptistmissionen - yttre mission,Kungsängens pojkhem, Norrlandshjälpen, Rysska bibelsällskapet, Estniska hjälpentralen, Soldatmissionen, Sjömansjul i Oxelösund, Norgehjälpen, Finska hjälpen. På hemaplan förelåg ständiga behov av tillskott såsom 2 oljefat till kaminen, slutbetalning på pianot osv. Det sista bidraget som omnämns är bekostande av ett kors med neonbelysning att plaseras på gaveln över ingången till kapellet.
Församlingens ekonomi var en källa till ständiga bekymmer.
Även om alla medlemmar bidrog genom egen arbetsinsats och stora gåvor i natura såsom virke och annat material, så fordrades ändå en hel del kontanter. Dessa inbringades genom offerdagar och särskild uttaxering inför säskilda större utgifter, vilket för många nog kunde kännas betungande.
Predikantfrågan var en annan svålöst fråga.
Sjävklart var det inte möjligt att hålla sig med egen pastor eller församlingsföreståndare. Man kallade någon från närliggande församlingar att göra tillfällig tjänst. I bästa fall kunde man hitta någon för tillfället tjänstefri, som kunde ta ett par månader. Ett namn som ofta skymtar i sådana sammanhang var Karl Andersson, Kil. En annan lösning var att kalla tjänstepliktiga från Missionsskolan. Dessa kunde då stanna upp till ett halvår. Med tiden utvecklades ett mycket gott ekumeniskt samarbete församlingarna emellan och man hjälpte varandra både med förkunnare och musik och sång. Betalningen till de tjänstgörande var mycket blygsam och utgick till viss del genom mat och logi i hemmen hos medlemsfamiljerna.
Karlstads baptistförsamling hade genom åren på olika sätt bistått Skåre. Inte minst gällde det en del formell hantering och församlingsföreståndare.
När så tiden och förhållandena hade ändats och det var dags att göra ett avslut för Skåre Baptistförsamling så var det återigen Karlstadsförsamlingen, som stod beredd att ta vid. Den 6 april 1977 samlades man till ett sista årsmöte företrädare för Karlstads baptistfösamling och medlemmarna i Skåre. I ett gåvobrev överlämnades såväl lös som fast egendom som ekonomiska tillgångar till Karlstads Baptistförsamling. Församlingens medlemmar inbjöds att ingå i Karlstads Baptistförsamling.
Heder åt de elsjälar, som en gång med stor entusiam och ärlig vilja bildade Skåre Baptistförsamling och troget arbetade för dess mål.
Pingstgruppen
Mats Magnusson
Helbrägdagöraren F. A. Boltzius 1836 -1910
- en profil inom frikyrkorörelsen
I Grava framträdde en man, vars livsverk skulle komma att vinna ryktbarhet med utbredning, vida utöver landets gränser. Fredrik August Boltzius var hans namn. Vem var han och hur var det möjligt att en sådan rörelse, Boltzianismen kallad efter sin upphovsman, kunde få en sådan genomslagskraft?
Vid den tid som Boltzius verkade, rådde ett moraliskt mörker av stora mått i vårt land och i Värmland i synnerhet. Kyrkan försökte ta sitt ansvar, men även där i de egna leden hade förfallet trängt in. Lägg därtill till att landet var utarmat av långvariga krig, missväxt med åtföljande svår hungersnöd, stora barnkullar och betydande barnadödlighet. Männen försökte supa sig bort från bekymren och tappade totalt fotfästet. Ogudaktighet och vidskepelse rådde. Läkarvård i egentlig mening var för allmogen i stort helt obefintlig. De flesta botemedel, som idag ses som självklara, hade ännu ite uppfunnits.
I det läget började väckelserörelser av olika slag breda ut sig och kom att utgöra en utmärkt grogrund för helbrägdarörelsen. I Värmland förekom den tidigt genom "roparna", som uppträdde på 1840-talet som föregångare till senare etablerade frikyrkor och samfund. F.A. Boltzius var förvisso inte ensam om att förkunna och utöva helbregdagörelse genom tron. Influenser från utlandet saknades inte heller. Exempel finns på namngivna personer från såväl England som USA m.fl. länder. Det förekom ingen konkurrens dem emellan utan fastmer samarbete och enighet. Landet genomkorsades av kringresande kolportörer, som predikade och delade ut sina traktater. Folk hade vid denhär tiden börjat kunna läsa och delta i sådana möten. Man såg måhända i de nya rörelserna en ljusning och var öppna för budskapen. Då framträder i vår landsända närmare bestämt i Skåre F.A. Boltzius med stor pondus och självklar trosvisshet. Han förkunnar sitt budskap om helbägdagörelse genom tro och människor strömmade till i massor.
Vem var då denne Fredrik August Boltzius?
Enligt tradition inom familjen kommer släkten Boltzius ursprungligen från Grekland via Tyskland till Sverige under 1700-talet.
Boltzius farfars far, August Fredrik Boltzius, var stadskirurg i Filipstad, som då 1773 fick Sveriges första lasarett utanför Stockholm.
ÖVERSIKT ÖVER BOLTZIUSSLÄKEN
(Antavla som finns i museets 100-årsskrift 2010)
Portätt av Boltzius
(Gärna den bild, som presenterades som nyupptäckt av Liljemark i Medlemslbad nr.1 2015)
Boltzius som fysisk person.
På gården Klaraberg i Hjärpetan, Grava socken föddes den 13 maj 1836 ett gossebarn, som den 20 maj döptes till Fredrik August. Han var nummer fyra i syskonskaran efter tre systrar. Ytterligare tre systrar föddes, men nådde aldrig vuxen ålder samt en broder. Fadern, Johan August Boltzius, var vice häradsskrivare och känd som skicklig bokhållare och ombudsman. Några år tidigare hade han förvärvat och brukade gården Klaraberg. På grund av spritmissbruk började det emellertid gå utför och Johan August avled 1851 endast 50 år gammal och var då konkursmässig. F A Boltzius fick bara 15 år gammal axla försörjninsbördan för familjen och försumma sin egen utbildning. Efter några år fick dock fastighten säljas. Under en följd av svåra år försökte F.A. Boltzius dra sig fram genom arbete hos andra lantbrukare och vintertid som lump- och skrothandlare. Slutligen blev han omyndigförklarad och gick i personlig konkurs. Under tiden läste han flitigt bibeln, gjorde sina tolkningar och försökte anpassa sitt liv efter dess bud, vilket inte alltid lyckades så väl. Vändpunkten kom 1865, då han blev omvänd och därmed löst från sin syndabörda. Tvångstankarna ville dock inte släppa greppet om honom. År 1877 inträffade en händelse som gjorde att han blev löst från sina kval och fick frimodighet att vittna och verka utåt. Det var vi ett tillfälle, då han led av svår smärta i en fot och beslutade att behandla den enligt skriftens ord under bön och smörjelse med olja. Han upplevde helande kraft till läkedom och tog detta som tecken på sin kallelse från Gud astt vara hans redskap till helbrägdagörelse
Beskrivningar från hans barn-och ungdomsår leder tankarna til inslag av autism, vilket kan ha föranlett misstolkning av hans intellektuella förmåga. "Under barndomen var F.A. Boltzius skygg och tillbakadragen och deltog inte i kamraternaslekar, men om någon vågade ett nappatag blev den starke Fredrik August oftast hans överman." Ynglingen Boltzius gick ofta ensam i skog och mark och var liksom ett med naturen. En bonde i Grava lär ha uttryckt följande: "Han var ansedd som en halvidiot, mindre till följd av bristande intelligens än hans folkskygga, besynnerliga väsen". Samme sagesman fortsätter: "Boltzius hade ett något oslipat sätt att ta emot folk, men var trots sin strävhet i grunden en god och uppriktig människa". Boltzius var till det yttre kraftigt byggd med grova drag och ansenliga kroppskrafter. Ögonen var mörka och rösten kraftfull såsom en tordönsstämma. Samtidigt med en barsk uppsyn hade han ett barns hjärta och ödmjukt sinne inför nöd, svårigheter och fattigdom. Han läste bibeln flitigt, tolkade och följde ordagrant dess bud med oförbehållsam tillit.
Verksamhetens omfattnigng och lokalisering.
Till en början utövade F.A. Boltzius sin predikoverksamhet lokalt parallellt med sin ambulerande affärsverksamhet som gårdfarihandlare och tog endast hand om enklare åkommor. Vid den tiden bodde han på olika ställen ibland som inhyses ibland som hyresgäst på t.ex. Lilla Vänsberg, Botorp och Bon. Men snart nog sped sig ryktet om märkliga händelser i Grava. Under 1880-talet utvidgades verksamheten till att omfatta Dalarna och vidare Gävle. Vid den tiden hade ryktbarheten också nått Stockholm, dit han fick särskild inbjudan. Stockholmsväckelsen, som hade etablerats av den engelske lorden Radstock,anammade Boltzius och hans budskap. På det sättet kom han in i de högre kretsarna, ja ända till hovet, som han besökte.
Åter hemma i Värmland stod utvecklingen inte att hejda. Nu omfattades även Norge av Boltzianismen. Människor anlände i skaror till den en lilla järnvägsstationen i Skåre, som utropades som "Bolschuss" nästa. På den tiden fanns det både station, tågklarerare och tåg som stannade i Skåre. Vissa hus i socknen var formligen ockuperade för verksamheten. Det kunde handla om hundratals personer, som anlände på en dag och som behövde mat och logi. 1892 köpte Boltzius huset i Östra Torp för sin versamhet och som sitt hem. Huset är nu museum oc rymmer en del inventarier och minnessaker, inte minst kvarlämnade hjälpmedel, som flyttats från Värmlands Museum.
Infogas bild/bilder på hemmet i Ö. Torp
Omvärldens reaktioner.
Motståndare/kritiker
Omgivningens reaktioner på Boltzius verksamhet lät inte vänta på sig. De kom från alla nivåer i när och fjäran. Präster och biskopar tog avstånd framför allt till själva helbrägdagörelsen som sådan. Emil Thorelius kom 1888 ut med sin bok Boltzianismen. Författaren försöker på ett grundligt sätt klarlägga vad Boltzius helbrägdagörelse var. Det blev en svidande vidräkning. Tidningspressen rasade och var mindre nogräknad med vad man tillät sig att publicera. Det kunde vara de grövsta beskyllningsr blandat med hån och begabbelse av Boltzius som person.
Försvarare.
Det fanns också de, som stod upp till Boltzius försvar i synnerhet vad gällde hans oförvitlighet i handel och vandel och hans till fanatism gränsande rättspatos. Allra tydligast i den vägen tog det sig uttryck i ett offentligt uttalande från fem betrodda män i socknen. De tyckte det gick för långt i ovederhäftig smädelse. Följande uttalande, vederbörligen bestyrkt av socknens präst F. Thorelius infördes därför i Nya Wemlands-Tidningen:
"Med anledning av de ofördelaktiga uttalande, som förekommit i åtskilliga tidningar angående F.A. Boltzius och hans verksamhet som helbrägdagörelsepredikant, får vi, undertecknade på begäran och för sanningens skull avge detta vittnesbörd att nämnde Boltzius, som är född och uppvuxen i Grafva socken invid Klarälven en och en halv mil från Karlstad i sin födelsebygd är känd som en from, välvillig, rättfram, uppriktig, efter sin ringa förmåga nitälskande för det rätta, bland allmogen verksam med gudfruktan, arbetsamhet och i allo kristet liv, samt tillika med medel understött fattiga och nödlidande. Detta inte bara i den grad hans knappa intäkter har tillåtit utan också genom insamlingar......."
"Vad hans omdiskuterade och så olika bedömda verksamhet angår låter vi denna tala för sig själv. Dess beskaffenhet och frukt skall med tiden bli uppenbar."
-------------
Grafva församling i Värmland, augusti1885
LM-n BN-m PN-K AL-t FJ-n
Almar Skåre den 17 augusti 1885
F. Thorelius
Präst
Den breda allmänheten i stort satte i sin nöd hoppet till Boltzius helande förmåga och lovordade honom för hans generositet och gästfrihet emot behövande.
Boltzius samfundstillhörighet.
Boltzius ansåg sig inte tillhöra någon av de frireligiösa strömningar, som förekom. Om det vittnar den sång han själv skrev ich gärna framförde.
"Å inte är jag babetist
Å inte är jag metedist
Å inte är jag sbratis
Åinte är jag schartual
Å inte är jag lutheran
Å inte är jag adventist
Nej jag är fri, fri, fri
evangelist - list - list
evangelist."
Sin församlingstillhörighet hade emellertid Boltzius i Missionsförsamlingen och var vissa tider även verksam där som predikant.
Grava Missionsförsmling äger nu och förvaltar huset i Östra Torp, som var Boltzius hem och som nu är museum och hyser minnessaker och sjukas kvarlämnade hjälpmedel.
F.A. Boltzius Avled efter en tids sjukdom i sitt hem i Ösra Torp
den13 juli 1910.
Under drygt 30 års tid var Boltzius verksam troget sitt "kall som helbregsgörelsepredikant". Från denna tid finns i det närmaste 33000 brev från hjälpsökande människor bevarade på Värmlands museum. Alla ställde de sitt hopp till helbrägdagörelsens under förmedlat genom F.A. Boltzius.
Vem är den som är beredd och i stånd att utvärdera resultatet av detta livsverk, fördöma eller förkasta? Låt oss i ödmjukhet överlåta det åt de berörda själva. Låt var och en få bli salig på sin tro och Boltzius stoft få vila i frid under kyrkohällen på Grava kyrkogård.
Källor:
Linge: En bok om helbrägdsgöraren från Värmland.
Koster: F.A. Boltzius
Liljemark: Boltzius
Liljemark: Boltzius Volym 2 Kompletteringar till boken Boltzius.
Bromander och Kjellin i Minnesskrift till 100-årsdagen av Boltzius födelse, särtryck ur Värmland förr och nu XXXIV C.
Thorelius: Boltzianismen; utökad nyutgåva jämte minnesskrift från 1926 över dess författare med förord av D. Liljemark.
Idrottsföreningar
Hertzöga Bollklubb 1962-2005